Efter en härlig helg i Dalsland med sol och bad så är jag äntligen hemma igen och därmed har jag internet. Så, nu kommer första bomben bilder som Carro tog på oss i fredags!









Jag är så stolt, och glad över det här! Förra sommaren kom vi inte ens halvvägs ut på ängen, och i fredags red vi ute och red mitt i allt! Och galopperade! I övrigt blev jag så glad över att hon satte sig mot lite levade när hon bråkade med mig, för det innebär att massagen och arnikan verkligen gör nytta - på riktigt! :'D

Idag fotade Carro mig och Noémi, och som vanligt fick hon helt fantastiska bilder på oss! Jag sitter dock i stugan nu så internet är inget vidare, men nu när det både är vindstilla och fint väder så nu tappar man inte kontakten med nätet i alla fall, haha. Så ni kommer nog få en hel del bilder ändå!

Eftersom Annars gärden är plöjda och odlade på nu så fick vi rida i hagen, och det har aldrig gått så bra! Jag är verkligen stolt, glad och helt överväldigad över den enorma vinst vi gjorde idag! Jag är evigt tacksam över att Noémi tar hand om mig med den välvilja och kärlek hon verkligen gör. Tack min älskade vän, du är den finaste och mest omtänksamma häst man kan tänka sig.

Tänk att vi galopperade över en plats som du inte ens kunde gå över för ett år sedan med mig på ryggen. Nu busade vi, och bilder är att vänta! På dagens avsittning också, haha. Jag blev väl modig och styrde över de höga blommorna, och ja, det blev för roligt helt enkelt. Men det var värt att få känna Noémi i en ökad, underbar galopp över ängen. Tänk att vi också ska få njuta av denna fantastiska vardagslyx nu efter alla år! Tack!

Efter att ha suttit en bra stund och försökt formulera ett par meningar som ska beskriva känslan jag, precis som många andra blivande studenter antagligen känner just nu, så ger jag upp, jag kan inte beskriva det. Känslan av att äntligen vara kvar, att få lyfta av sig den tunga ryggsäcken för ett par månader är obeskrivlig. 
Även om jag har ett par år kvar av utbildning så känns det inte längre som en börda. Som om min nya ryggsäck kommer innehålla saker som kommer vara nödvändiga för min långa resa i livet. Att börja på högskolan till hösten kommer inte vara tungt, tvärt om, det kommer att vara säkert vara roligt och jag kommer se det som ett steg in i det verkliga livet.

Idag firar både jag och Alexandra att vi är klara med skolan och om en stund drar vi oss mot Ängkullen där jag ska fota Alexandra och hennes vita busar. Jag tror och hoppas att resultatet kommer bli som jag föreställt mig.

Ikväll ska jag köpa mig ett stort paket glass och dega i soffann med gott samvete. Denna helgen ska jag njuta in i det sista, det var länge sedan jag kunde känna ett genuint lugn inför ledigheten, men nu vet jag att jag inte har något mer att stressa inför. På torsdag styr jag kosan mot landvetter och en härlig utlandsresa, efter det vankas det student och utspring.

Jag vet att det är fler här på bloggen som äntligen tar studenten. Som vi har kämpat inför denna dagen, bra jobbat vänner. Jag hoppas att ni kommer få ett par härliga veckor framöver, det förtjänar vi!

Sadeln åkte fram lite förstås, men hon brydde sig inte om det faktiskt.

Idag fick jag något ryck och hoppade med Surprise. Om man kan säga att hästar kan le och fnittra, ja då var det precis det hon gjorde när vi busade runt, skrattade, galopperade och hoppade.

Jag gjorde även en fin avsittning jag borde få pris för nästan. Jag hade glömt att spänna sadelgjorden som vanligt, så den hängde runt Surprises mage. Vi fattar galopp från skritt varpå Surprise gör en piruett och sticker åt andra hållet. Jag är inte riktigt berädd på det och trampar ned ytter stigbygel och hela sadeln åkte med runt, haha! Surprise tvärstannar medan jag åker i backen och sadeln åker runt magen på henne. Jag skrattade så jag nästan grät när hon ställde sig och tittade på mig och sadeln, haha.

Fler bilder kommer snart!

Hästarna njuter till fullo ute i hagen och det märks att dem uppskattar att värmen har kommit istället för allt regn och rusk. Gräset har fullkomligen exploderat i hagen och överallt hemma på gården lyser träd och buskar limegrönt, härligt!

Bjuder på ett gäng bilder som jag knäppte lite sporadiskt när jag var ute och hälsade på hästarna här om dagen. Att Wippan älskar att rulla sig, det kan ingen ha misset vi detta laget, haha! 

För ett tag sedan köpte jag ett billigt träns på Hööks att ha till hacket. Eftersom jag ändå aldrig använder nosgrimmorna spelade det ju ingen roll vad som höljde med, och i detta fallet var det en remont. Lite synd att jag inte använder den eftersom den var väldigt snygg tänkte jag, så jag hängde in den i skåpet.

Men den åkte fram nu när det kom folk som skulle provrida Surprise eftersom ingen rider akademiskt. Folk vill ju helst ha engelska saker eftersom de är vana vid det, och det förstår jag. För Surprise spelar det ju ingen roll så länge ingen drar henne i munnen, så jag satte på remonten. Men när jag provade in tränset på Surprise upptäckte jag en sak; hon har inte tillräckligt långa mungipor för att remonten ska hamna tillräckligt långt upp. Och ingen "håller" ju henne i munnen så mungiporna åker ju inte upp heller. Däremot verkade Surprise trivas väldigt fint på själva nosgrimman, så därför vill jag inte riktigt bara kasta bort den.

Så, nu tänkte jag höra med er då jag vet att många av er är väldigt kunniga och jag är ute på okänt vatten. Vad bör man tänka på, och är det helt kört med passformen eftersom Surprise inte har långa mungipor eller vill ha massor av kontakt?

Jag ska prova igen och se lite nogrannare på det hela. Kanske går att ta upp den lite utan att den stör bettet.
Men släng in allt ni kan komma på om det så jag kan bli lite klokare!


Bild på tränset från Hööks.

Måste bara tipsa om snygga Vagabond som är till salu! Jag har aldrig träffat honom, men jag har sett filmer och fått höra om honom en hel del, och han verkar helt fantastisk. Genomsnäll och supergo, och han skulle antagligen bli en perfekt skolhäst i akademisk ridkonst, just sayin'. Han är en såndär häst som skulle bli perfekt till allt. Om man ändå hade haft en gård...



Skötteruds Vagabond -09
För kontakt maila ljungagard97@gmail.com

Supertrevlig i all hantering, lättlärd så klart, kan gå själv i hage, kan gå med ston, lätt att introducera i ny flock, ingen ledartyp i den bemärkelsen, kommer till en i hagen, rundcorall kan kommando för alla gångarter och vänder in och kommer till dig på kommando, longering inga problem, åker transport själv, tvättad idag med schampoo och det är inga problem. Sadel, träns, uppsutten ryttare barbacka även som handhäst i skritt och trav. Kapson; kan söka sig fram och ner, ställa, böja och gå fram och försöka hitta balans på inner bak. Även handhäst i vatten.En perfekt AR häst men även kanon till annan ridning så klart. Vargtänder utdragna och kontroll av mun ua, vaccinerad. Har ett flytande jämt steg, nästan som han går på moln. Han är en glädjespridare utan dess like. Lite buss här och där,en motor så klart men fullt kontrollerbar, många glada skratt får man av denna häst :)

Prisidé är 30.000+ moms (37.500).

Äntligen har solen kommit fram, bladen har slagit ut och det kryllar redan av maskrosor övergräsmattorna. Det känns verkligen som om sommaren kom plötsligt och jag hoppas att det håller i sig. 

I morgon ska jag förhoppningsvis vara klar med skolan, jag hoppas i vart fall det. Men klantig som jag är så glömde jag laddaren till datorn i skolan.. så nu får jag sitta vid pappas dator, vilket inte alls är optimalt då jag har mina arbeten i min mac. Men men, får improvisera och hoppas att turen är med mig. 

Nästa torsdag åker jag äntligen utomlands men innan dess ska det fixas och trixas så att allt är färdigt när jag kommer hem igen. Jag kommer nämligen hem tidigt på morgonen samma dag som jag tar studenten och då måste allt vara i ordning. Dvs. skolarbeten, skoldator, böcker och studentkläder måste vara ordnat.  

Jag är sjukt taggad på att äntligen få springa ut och ta studenten. Även om jag har fler år kvar i skolbänken så känns det fortfarande befriande, som om livet börjar på riktigt.

Nu har flug och insektperioderna börjat igen och allt fler hästägare har börjat spruta på flugmedel på sina hästar. Något som ger mig rysningar av obehag. Jag förstår inte hur man medvetet kan vilja spruta på detta gift på sina hästar, för mig är det oansvarigt och skamligt att hästägare inte läser innehållsförteckningen!

Det är säkert många av er som sitter med rynkade näsor med motargumentet: "Det funkar ju." Ja, tro fasen det, till och med flugor verkar ju så pass intelligenta att dem förstår hur giftigt det är och det gör det ju än mer pinsamt att människan som ska vara den intelligentaste varelsen på jorden, inte fattar det. 

Jag har aldrig och kommer aldrig använda sådana produkter till mina hästar. Hästar har genom alla tider klarat av insekter, det är bland annat därför dem ska få behålla sin långa svans och ha tillåtelse att rulla sig i leran så dem blir riktigt skitiga, allt har med evolution att göra.
Diverse täcken, flughuvor och osv. säger jag inget om, men giftet man sprutar på hästarna var eviga dag, det spyr jag galla på, det är inte okej.

För att ta ett exempel: Ultra Shield
Bruksanvisning: 

- Vid kontakt på hud eller kläder, ta av de fläckade kläderna och skölj huden noga under rikligt med vatten under 15-20 minuter. Ring giftinformationscentralen eller läkare för behandlingsråd.

- Andas du in produkten, gå genast ut till friska luften. Om personen inte andas, ring 911 eller ambulans och ge sedan mun mot mun metod, om det är möjligt.

- Om produkten sväljs, ring giftinformationscentralen eller en läkare för att få behandlingsråd. Framkalla inte kräkning såvida tillsagd att göra så av en giftcentralen eller läkare. Ge inte vätska till personen. Ge inte något via munnen till en medvetslös person.



Jag anser att det inte är okej att använda dessa medel. Jag kan förstå varför man gör det, men jag tycker inte att det är okej. Hästen har genom evolution utvecklat egenskaper för att skydda sig mot det som kan skada dem och det finns andra sätt att skydda dem. Hästen har mycket känsligare hud än vad vi har, men vi ska inte komma i kontakt med dessa kemikalier.. För mig låter det väldigt ologiskt. 

Att det dessutom kan ge hästen utslag, eksem, svullnader och bölder gör det än mindre trevligt. Vi daltar redan mycket med våra hästar och det är absolut inget fel med det, att vara mån om sitt djur är viktigt men det får inte gå till överdrift. Hade jag varit häst så hade jag hellre haft flugor på mig än kemikalier i gassande sol.

Hur ställer ni er till liknande produkter?

Som ni säkert förståt har jag och Carro fullt upp eftersom vi inte bara har skolavslutning utan även student. Jag har aldrig tänkt på hur mycket mer arbete det faktiskt tillför att ta student (och hur dyrt det är), men det har jag allt blivit varse om nu. Men det är ju självklart kul också!

Och nu såhär på kvällskvisten, eller snarare nattkvisten, så tänkte jag ta mig lite tid innan jag går och lägger mig för dagen och svara på några frågor som kommit in om mina hästar.



Ja, både Noémi och Surprise har hoppat ett par gånger. Men eftersom Noémi nästan är blind på ena ögat så vågar hon inte riktigt hoppa eftersom hon är rädd att slå i hindret. Hon kan inte heller bedöma avståndet till hindret, så hon är väldigt osäker i hoppningen. Dock tycker hon det är otroligt roligt att hoppa runt, så hade hon inte haft problem med synen så hade hon säkert älskat att hoppa bana. Det händer att jag hoppar små, små hinder med henne för skojs skull, men det är inte ofta. Jag har inget direkt intresse för det, inget stort i alla fall, så jag låter det vara. Vi får spara hoppen till de högre skolorna som kapriol sedan. ;)

Surprise därimot tycker det är väldigt roligt att hoppa och är rätt duktig på det. Med en hoppryttare hade hon säkert kunnat bli en hyffsad hopponny. Jag har löshoppat henne nästan en meter, men uppsuttit är väl vårt rekord på... 50 cm kanske. Jag är inte sådär jätte intresserad av höjden, så 50 cm duger gott för mig. Hon har dock lite rolig hoppteknik eftersom hon gärna stannar och tittar på hindret innan hon hoppar... Men hon vägrar aldrig. Det är om hon busar och springer förbi hindret, men det skulle aldrig falla henne in att inte hoppa hindret när man väl är mot det. Hopptekniken får man ju lära henne, men jag äger inte den kunskapen eftersom jag varken är eller varit hoppryttare. Carro skulle utan tvivel kunna lära henne att gå fina banor. Men, Surprise har en fin akademisk framtid framför sig! Jag tror verkligen på Surprise, eller snarare vet eftersom jag ridit såpass många hästar i den akademiska ridkonsten nu. Hon har framtiden för sig, så jag hoppas verkligen att jag får chansen att vara med henne hela resan sedan.

Angående frågan om man kan rida dem med vanlig utrustning: ja, självklart går det alldeles utmärkt! De som provridit Surprise har fått rida i vanlig engelsk sadel och på tredelat bett. Både Surprise och Noémi är väldigt känsliga i munnen, så man får vara väldigt mjuk vilket en del inte tror eftersom jag rider på stång. Men jag har extremt liten kontakt med munnen med stången, så det är verkligen bara finlir som gäller. Så det är bara jag som har lite annorlunda utrustning eftersom jag inte tävlar eller liknande. Plus att jag gillar AR-utrustning mer och tycker det klär mina hästar mycket, mycket bättre än vanlig. Smaksak alltså! :)

(Ida, jag kan inte kommentera din blogg av någon konstig anledning. Jag vet inte om du sett mitt svar till dig eftersom du frågade igen. Men vi flyttar i slutet av juni och Surprise kommer flytta till en fodervärd antagligen. Det är inte bestämt ännu. Så Zofine kommer då någon gång när vi flyttat. I övrigt var Zofine Noémis bästa vän innan vi flyttade till Ängkullen. Kul att du ska ha Zofine, för det är go och söt häst som jag ridit lite då och då. Henne fick jag lära mig att hoppa studs på faktiskt.)


Har tyvärr ingen hyffsad bild på när jag och Surprise hoppar (märkligt..) men här är jag och Noémi.




Att hästar har lite svårare för vänstergaloppen tror jag är ganska vanligt eftersom de allra flesta hästar, till skillnad från oss, faktiskt är vänsterhänta. Eller kanske borde man säga vänsterhovda? Haha, vilken konstigt böjning det blev där. Nåväl, eftersom galoppen startas med ytter bakben så fattar hästen med höger bakben i vänstergaloppen. Min teori är att det beror på att hästen är vänsterhänt och därmed har lite svårare att ta kraften i höger bakben för att fatta galoppen helt enkelt.

Galoppen kräver mycket mer styrka i baken än vad skritt och trav kräver, så därför är det vanligt att hästar som inte är tillräckligt starka inte orkar galoppera med ryttare, eller måste springa in i galoppen. Noémi behöver ibland ta lite fart för att komma in i galoppen, men det låter jag henne göra eftersom hon har lite svårt för sig då hon haft problem med sitt bäcken. En satt och fin galoppfattning kommer då hästen är redo för det, och det är inget kan man hasta fram.

Har hästen svårt för vänster galopp är det främst höger bakben man ska fokusera på, men det är viktigt att man fokuserar på hela baken. Ett mycket effektivt sätt att träna upp baken om man inte kan klättra massor med sin häst är skolan sluta, som fokuserar på bakbenen. Slutan skolar även hästen, så det är absolut att rekomendera då slutan är en mycket viktig del inför den annalkande piaffen (samtidigt som hästen måste ta i med sitt svagare ben). Att kombinera det med klättring är ju absolut en väldigt effektiv träning då många hästar tycker det är superkul att klättra. Perfekt att blanda lite nytta med nöje. :)

Att hästen har svårt för någon galopp kan ju även ha andra orsaker eftersom det även finns andra saker som spelar in. Där har jag ingen kunskap, men ofta beror det på att hästen helt enkelt inte har styrkan till att galoppera. En del hästar galopptränas även med fördel i serpentiner eller på volt då det ibland kan vara svårt för hästen att rakrikta sig direkt. Då är det viktigt att ta det lätta först för att sedan även gå över till det andra.

Det är viktigt att man till en början inte har några krav på form i galoppen, utan den får komma allt eftersom hästen orkar att sätta sig mer. Hästar som har svårt för galoppen kan med fördel tränas till piaffen innan galopparbetet då piaffen kräver mycket styrka och därmed hjälper hästen att kunna galoppera under ryttare på ett vettigt sätt. Förr var det faktiskt vanligt att man utbildade hästen till piaff innan man började med galopparbetet. För Noémis det så kommer det delvis vara så då hon antagligen inte kommer kunna arbeta i galoppen innan piaffen sitter.

Detta var mina tips. Har andra också tips så får ni väldigt gärna flika in.

Det är tur att jag inte har en storhäst, för när en häst på 140 cm lyckas växa över mina 170 cm så jag känner mig som en fluga, då är det väl mycket häst. Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så liten bredvid Noémi. För det kändes som att gå bredvid en riktigt stor häst när vi marktränade lite efter ridningen idag. Jag kan inte riktigt släppa att hon är så stor, trots att hon inte är så hög.

Idag hade vi stallmöte, så jag red inte förens klockan halv nio. Tycker alltid våra stallmöten är så mysiga och trevliga. Men jag trivs så himla bra på Ängkullen, så det är ju inte så konstigt kanske. Det kändes verkligen skumt att prata om att vi ska flytta, och att andra kommer att ta mina hästars platser. Det känns så konstigt, och fel. Men, men. I slutet av juni flyttar vi, dock är inget datum spikat än.

Noémi kom gärna och tog en tur i paddocken, men hon var rätt loj efter värmen idag. Därför körde vi mest skrittarbete och jag tränade på att rida på en hand. Det gick lite bättre idag faktiskt, även om det fortfarande inte är så... ultimat. När jag försökte fatta trav blev det jätte svårt eftersom jag gör en speciell grej med min hand då. Måste vekrligen ta en funderare på hur man ska göra den på samma sätt när man har båda tyglarna i en hand.

Eftersom hon var lite loj så hoppade jag av och marktränade lite efteråt, vilket gick toppen! Vi samlade och hon lyssnade verkligen jättefint. Ni ser hon verkligen riktar öronen mot mig och koncentrerar sig på bilderna. Visst är hon söt då? Hon ser nästan lite sur ut om man inte känner henne, haha.

Jag gör ljud för att hjälpa henne med takten, så hon har ofta öronen mot mig för att lyssna in takten. Faktum var att vi kom in i lite tvåtakt! Trodde jag då inte att vi skulle göra från skritten. Det var en glad överraskning idag!







Efteråt blev det självklart lite gos. Gosar ni också efter ridpasset?


Förresten, visste ni att Noémi ofta följer mig som en hund? Dock stannar hon gärna och tar en tugga gräs eller så på vägen. Men hon kan allt vara på bushumör ibland och gå iväg. Det där går i perioder tillsammans med hennes dags-humör.

Jag tror aldrig att jag berättat det här om Noémi, men det är så sant som det är sagt. Det är nämligen så att man måste sitta upp på ett speciellt sätt på Noémi om man ska få sitta upp. När man har sadel är hon mycket mer acceptant mot olika uppsittningar, men när man ska sitta upp barbacka så är det bara en vinkel som gäller. Inget annat! Skulle du ens försöka göra något annat så blir det bockning, för hur som helst beter man då sig inte på damens rygg.

Jag har aldrig träffat en häst som kräver så mycket småsaker av en. Jag menar, vad spelar det för roll vilken vinkel man sitter upp i? Stor roll, om ni frågar Noémi.

En av anledningarna till att jag alltid sitter upp från pall är att sadeln lätt glider åt sidan då hon har rund rygg och då måste någon hålla emot eftersom jag inte är så snabb upp nuförtiden. Det är ju inte som när man var liten direkt. Man lägger ju av sig efter att ha ständigt suttit upp från pall i ett par år. Men sedan är det ju det här att man inte under några som helst omständigheter får klänga hur som helst på Noémis rygg. Jag får göra mycket där uppe, och hon bär mig med stolthet, men hon håller hårt på sina principer.

Vi kan ju börja med sadel, hur är hon att sitta upp på då? Helst av allt ska du enbart sitta upp från höger sida eftersom hon vill se dig när du sitter upp. Du får självklart sitta upp från vänster också, men hon föredrar starkt att kunna se dig när du försvinner upp på ryggen. Därför sitter jag nästan alltid upp från vänster sida eftersom hon har en bra anledning till att vilja det. Där kommer pallen in igen. Om jag ju nästan alltid ska hoppa upp från vänster sida kan jag ju inte hålla på att hänga och klänga där varje dag. Det skulle inte vara bra för Noémis kropp. Detta gör att jag sedan hoppar av på vänster för det mesta. Detta för att jämna ut stretchingen som blir i musklerna när man sitter av. Sitter man alltid upp och av från samma sida blir man ofta ojämn i kroppen.

Överlag får du hänga och slänga lite extra när man har sadel eftersom man då inte är i direktkontakt med hennes rygg. Då kan hon vara helt okej med att man sitter upp från marken. Men gudnåde dig om du inte är snabb upp och lägger vikten på något konstigt sätt så sadeln glider eller så. Exakt vad det är vet jag inte, men hon har reagerat så ett par gånger.

Barbacka då? Här är den stora utmaningen! Noémi kommer inte, under några som helst omständigheter stå still om du inte ställer dig på en tillräckligt hög pall så du försiktigt kan sätta dig. Mycket försiktigt, lite uppifrån. Annars bockar hon iväg. Varför vet jag inte, men jag tror det kan ha och göra med något trauma hon har. Jag vet inte hur det gick till när brandkåren drog upp henne ur gölen, men det kan ha varit så att hon blivit rädd för något då. Det är en teori, men det spelar inte så stor roll egentligen.

Med mer och mer förtroende och mycket, mycket tid så kommer hon säker kunna acceptera fler vinklar på uppsittningen, men än så länge tänker jag hålla mig till hennes principer. Allt för att det ska bli enkelt för oss båda eftersom ingen av oss någonsin kan vinna om vi blir osams. Vi båda är tok för envisa för det, haha.

Där har ni en liten gudie om hur man sitter upp på Noémi. Det låter kanske märkligt eller svårt, men Noémi har faktiskt ett stort hjärta och hjälper sin ryttare. Så långt hon känner för det i alla fall.

Tack och lov att Surprise är totalt okomplicerad. Henne har jag lärt från början att avsittningarna kan ske lite hur som helst, och att mamma till och med kan sitta på rumpan. Eller lägga sig och vila på ryggen.


Damen med stort D...

Tänk dig att du skulle sitta upp och rida Noémi ett pass. Hur tror du att hon skulle vara? Vilka förväntningar hade du haft och vad tror du hon skulle kännas att ridas? Låt fantasin flöda nu utifrån den blogg-Noémi ni känner, för jag är väldigt nyfiken! Hur mycket rättvisa gör bloggen Noémi egentligen?

Berätta!

Sitter ute i skuggan och bara njuter av livet. Det enda dåliga är att jag sitter i ett bostadsområde och inte ute på landet, men det får duga! Idag blev jag klar med gymnasiets all fysik och har nu bara två uppgifter kvar i filmkunskapen, sedan är jag klar. Då är det tack och hej till skolarbetet och jag kommer ta studenten. Samtidigt som det är en skön känsla att äntligen vara klar med grundutbildningen så känns det märkligt. Okänt. Efter tolv långa år är det plötsligt bara slut.

Efter studenten kommer det att vara några lediga veckor att ta det lugnt på, sedan flyttar jag och Noémi till Varberg. Det ska bli helt underbart att äntligen få bo på samma plats som sin häst. Äntligen kommer jag bara kunna springa ut till Noémi när som helst! Så länge jag önskat mig att få bo på en gård med hästarna, och nu kommer jag faktiskt att bo på en gård, över hästarna, haha. Sedan ser jag ju fram emot att få börja jobba förstås! Det här är ju rena drömmen. Jag är så glad över att jag fått den här chansen så jag vet inte vad!

Jag kommer säkert få lite kalla fötter innan jag flyttar, men jag är väldigt säker på min sak. Det här kommer bli så roligt, och så bra. Jag tror verkligen att både jag och Noémi kommer trivas som fisken i vattnet, jag tror verkligen det. Sedan ska man ju inte ropa hej i förskått, men magkänslan talar positivt.